Min kärlek till Rocka Billy-musik började i väldigt tidig ålder genom att jag rotade i farsans skivsamling. Det här var ju på 90-talet, cirka 20 år innan vinylen upplevde sin stora återkomst, men farsans gamla vinylspelare från 70-talet funkade ännu och mitt tioåriga jag lyckades efter en del möda få igång den. Snart ljöd The Burnettes i farsans lilla hobbyrum, och jag transporterades genom tid och rum till 50-talets Memphis.
Farsan kom in strax därefter. Först var han aningen vresig då han var väldigt mån om sina skivor och oroade sig över att jag hade repat dem i mina försök att få ljud i apparaturen, men han lugnade sig snart när han såg att jag satt och njöt. Rocka Billyn ljuder i bakgrunden hemma hos mig än idag, särskilt när jag och kompisarna spelar casinospel online (kingcasino.se är för övrigt vår favorit bland informationssajterna).
Den komplexe Elvis
Man kan inte nämna Rocka Billy, eller Rock N’ Roll för den delen, utan att ta upp den exceptionellt begåvade (men också något tragiske) Elvis. Han var en framstående figur i farsans gedigna skivsamling, och vi hade många timmar av far och son-bonding under mina tonår då vi lyssnade igenom Elvis samlade verk. Jag fascinerades av hans liv; musiken, rikedomen, de trassliga relationerna och missbruket som till sist blev hans död….
Elvis och jag
Jag har tagit Elvis med mig genom livet, hans bra sidor som inspirationskälla och hans mindre bra som varnande exempel. Den fantastiska rösten fick mig att öva upp min egen sångröst, och det är fortfarande mitt partytrick att äga kompisarna fullständigt i karaoke. Elvis trassliga förhållande till kvinnor gjorde att jag verkligen ansträngde mig för att lyckas bättre på den fronten, vilket jag också gjort. Elvis och Rocka Billyn är helt enkelt något odödligt, som alltid inspirerar.
